Allright tredje avsnittet av Kontoret. Jag får en känsla att storyn och handlingen bara är något man stoppat in mellan scener man tycker är sjukt roliga. Keyword: tycker.

Lejonkungen hade faktiskt varit roligare utan dom sökta replikerna efteråt.

Oh bara en inklippsbild av vattentanken, vi tackar.

Jag får en känsla av att Kim försöker göra en jimtim imitation genom att kisa och nicka så mycket som möjligt. Det leder till ett monotont och konstigt spel.
Och för guds skull, han måste ju vara världsmästare i bowling för att vara så usel på att spela ”dåligt” bowlingspel.

En annan känsla är att Henrik Dorsin får lite improvisationstid varje avsnitt där han får lattja för att göra det roliga roligare. Ett tips: skriv det roligt från början, det blir oftast bättre så.

Hmm, var det bara jag eller blev genuskvinnan hesare varje gång hon steg in i konferensrummet? Eller var det dålig tänk vid inspelning som syntes mer i klipprummet? Eller var det bara så att hon var hesare dagen dom spelade in konferensrummet? Fast det enda som var lite pinsamt var när Ove härmade henne. Så… plus för det?

Men slutsats är: Jag skrattade inte en enda gång. Inte ens lite. Skruvade på mig en en åttendelsgång. Kanske.

Det här är så symptomatiskt för svensk teve. För galet länge sen fanns en tvserie som var spännande och ny – The Office. Många länder hakade på och köpte in serien och gjorde den till sin och det gick bra för dom. Köpte Sverige in serien då? Nope. Istället köpte man in serien en sisådär 8 år senare när till och med  den amerikanska versionen börjar flagna.
Oh well, Sverige behövde väl bara få kvitto på att folk gillade serien. Bra väntat där. Idag fick vi andra avsnittet av Kontoret och var det värt den nästan decennielånga väntan? NOPE.
Alla som älskar den brittiska The Offices brutala humor och dom som gillar den amerikanska versionens sitcomiga stil har inget att hämta av den svenska versionen.

Skådisarna:
Alla skådisar är kända eller up and coming komiker.
Hela grejen med The Office är att anstränga sig lite mer och hitta nya och för folket okända talanger – för att kunna köpa idén att vi besöker ett vanligt kontor någonstans i Sverige.
För att då inte tala om Ove Sundberg.
Att ta en existerande karaktär som i liksom redan i Solsidan tänjer på gränserna med sitt clownlika sätt och sätta in honom i den här serien gör ingen en tjänst. Ingen, förutom tv4 (or so they think).
Och så dom andra karaktärerna… castingen är bara så tråkigt och ocharmigt gjort. Det är liksom, visst det är bra och roliga skådisar. Men det finns ingen känsla, tillexempel där det är viktigast – mellan Therese och Jesper/Ola/Erik/kommer inte ihåg vad han heter, hon ser ut att vara 20 och han ser ut att vara 40. Not nice.

Kostym:
Alla är så fruktansvärt tillrättalagda och deras kläder går till och med i någons slags färgpalett. Det är ett kontor med olika människor, dom ringer väl inte varandra och frågar om deras kläder matchar innan dom åker till kontoret!

Mask:
Henrik Dorsin ser ut som gubbporslindocka och Björn Gustafsson är så välsminkad att han lika gärna kunde springa över till SVT och spela hubot. Varför? Än en gång verkar någon inte ha kunnat förmedla grundtanken – vanliga människor på random kontorsarbete.

Foto:
Den där HEMSKA klippbilden på vattentanken som bubblar. Man har alltså inte ens orkat ta två olika bilder vattentanken, utan man bara klipper in samma.

Och så slutligen det allra viktigaste – känslan.

David Brent är en människa man tycker är fruktansvärt jobbig men som man också känner för.
Man känner inte för Ove Sundberg.

Jag tror inte att det kommer förlängas en enda säsong till. Om det görs så är tv4 helt förryckta. But then again…

Bilder av Pi är helt fantastisk!

Det är en sådan där föreställning som gör att jag älskar teater igen, som får mig att tänka att teater inte alls är navelskådande självupptaget over the top boring sysselsättning för en liten skara utvalda människor. Tack. Det behövs.
Pjäsen handlar om en värld där alla människor ska kategoriseras som antingen flicka eller pojke. Så kommer det ett barn som ingen kan kategorisera – Pi.
Det ligger i regin tror jag, för själva texten/manuset är liksom enkelt och aldrig på djupet. Men skådespelarna hittar det där andra och det händer något magiskt på scen. Det är något frigörande med föreställningen och till och med kostymen gör sin del av detta. Trots att det är känns strikt och hårt och märkligt så är det precis likadant för alla och det är också en frihet, en tillgång.

Bra jobbat Skärholmen!

Den går fortfarande, så se till att du/dina barn hinner med den, biljetter går att köpa på Stadsteaterns hemsida!

Så… Gud är en shapeshifter med kontrollbehov som bara anställer män som diggar 50-tal. Ok. Det kan jag köpa – NOT!

Matt Damon stars in a thriller… eh no. Matt Damon stars in a cute twisted romantic comedy that maybe once in the writing room had aspirations about beeing a thriller and then completely lost it to the most cheesiest  shit ever.

Visst finns det charmiga bitar och rolig dialog som gör  att The Adjustment Bureu inte alls är jobbig att titta på. Men hela idén känns väldigt ogenomarbetad, för att inte tala om slutet. Vad hände i slutet?!?!? Hela filmen blir onödig och töntig och fel av slutet. Det känns som att dom hade tänkt ett annat slut, märkte att det inte funkade och istället bara klippte av hela grejen tre fjärdedelar in i filmen.

Fin.

Förresten, superstort minus att ta Roger Sterling från Mad Men och bara klippa och klistra in i filmen. Bläh.

Kunde den här låten utan och innantill utan att veta vad dom sjöng eller ha sett musikvideon… thank god for that.

Don’t look any further!

Got this supercute Leica sticker for the iPhone on etsy from Stickerware, and they are just the best!
They have free shipping worldwide, and they are superfast with sending the stickers!

Love this!!!
Thank you Stickerware!

Köpte det här supersnygga retroklistermärket till Fabians iPhone, än så länge har han något slags ödleskinn, men hoppas på att det kommer bytas till den här snarast!

Jag rekommenderar verkligen Stickerware. Dom har gratis frakt. Köp här!

Rensar ut lite mer! Superfina diktafoner och några skor på Tradera.

Check it out…

Bollywood gör alltid allting mycket bättre. Här är Beatles i bollywoodtappning… lovely.

Tack för tipset Nasim! :*

Ok. Wow.

Kolla Johan Wiks hemsida för att se trailern för Machina, som är en utställning på galler Mejan till den 19 januari.
Se den i sin helhet och få hopp om svensk konst.

Nu!

eller Please kill your darlings Alexander Mörk-Eidem.

Just kidding. Men ändå. Bara för att föreställning är bra behöver den inte dra så fruktansvärt mycket ut på tiden!

Men vilken comeback!! Efter 4 år är Djungelboken tillbaka till Stadsteatern. Och den behövs.
Den är jävligt bra på många sätt. Den fegar inte ur för att ta fight mot den ökade rasismen. Phao till makten shalalala! Uppsättningen är rolig och underfundig, och ger unga och barn (och några vuxna)  referenser från dagens populärkultur för en gångs skull.
Och otroligt välspelad såklart. Dom två nya skådisarna, Peter Gardiner och Lennart Jähkel som joinat gänget gör en inte heller besviken.
Däremot gör det här mig besviken:

1. Var fan är kvinnorna i djungelboken? Det måste väl ändå finnas några fler? Och här är Kah en kvinna och inte mindre farlig för det men farlig med hjälp av sin sexualitet. She is a snake for fucks sake. C’mon. Förresten fantastiskt spelad av Frida Westerdahl!!

2. Som jag nämnde tidigare det finns massor av små darlings att killa. Det behöver inte vara hela scener som ska bort, bara ansa inom scenerna. Karamellen är godare om vi fortfarande längtar efter mer!

3. En sista och ganska viktigt detalj, detta är något som är lätt hänt i sådana här stora produktioner. Mowgli blir anonym, och vi bryr oss inte så mycket om vår huvudkaraktär, i djungeln av roliga och udda karaktärer så blir han bortglömd. Och detta kan åtgärdas ganska lätt genom att ge honom aktioner. Ett perfekt exempel är slutet:

Istället för att Shere Kahn slår eldpinnen ur hans hand. Så borde han ha själv lagt ner pinnen och sagt till Shere Khan, jag ska slåss mot dig. Så han inte bara blir utsatt för sitt öde utan också tar tag i sitt öde. Aktioner gör att vi gillar karaktärer!

Okey, noff bitchin. Detta var ändock ett mycket gott stycke teater! Gå och se!!
Biljetter går att köpa här.

ps. Älskar Tabaqui, Noppe och Joppe!!

och så måste dansarna få en shoutout! Giraffen och strutsen strutsen strutsen!