Bilder av Pi är helt fantastisk!

Det är en sådan där föreställning som gör att jag älskar teater igen, som får mig att tänka att teater inte alls är navelskådande självupptaget over the top boring sysselsättning för en liten skara utvalda människor. Tack. Det behövs.
Pjäsen handlar om en värld där alla människor ska kategoriseras som antingen flicka eller pojke. Så kommer det ett barn som ingen kan kategorisera – Pi.
Det ligger i regin tror jag, för själva texten/manuset är liksom enkelt och aldrig på djupet. Men skådespelarna hittar det där andra och det händer något magiskt på scen. Det är något frigörande med föreställningen och till och med kostymen gör sin del av detta. Trots att det är känns strikt och hårt och märkligt så är det precis likadant för alla och det är också en frihet, en tillgång.

Bra jobbat Skärholmen!

Den går fortfarande, så se till att du/dina barn hinner med den, biljetter går att köpa på Stadsteaterns hemsida!

Så… Gud är en shapeshifter med kontrollbehov som bara anställer män som diggar 50-tal. Ok. Det kan jag köpa – NOT!

Matt Damon stars in a thriller… eh no. Matt Damon stars in a cute twisted romantic comedy that maybe once in the writing room had aspirations about beeing a thriller and then completely lost it to the most cheesiest  shit ever.

Visst finns det charmiga bitar och rolig dialog som gör  att The Adjustment Bureu inte alls är jobbig att titta på. Men hela idén känns väldigt ogenomarbetad, för att inte tala om slutet. Vad hände i slutet?!?!? Hela filmen blir onödig och töntig och fel av slutet. Det känns som att dom hade tänkt ett annat slut, märkte att det inte funkade och istället bara klippte av hela grejen tre fjärdedelar in i filmen.

Fin.

Förresten, superstort minus att ta Roger Sterling från Mad Men och bara klippa och klistra in i filmen. Bläh.

Kunde den här låten utan och innantill utan att veta vad dom sjöng eller ha sett musikvideon… thank god for that.

Don’t look any further!

Got this supercute Leica sticker for the iPhone on etsy from Stickerware, and they are just the best!
They have free shipping worldwide, and they are superfast with sending the stickers!

Love this!!!
Thank you Stickerware!

Köpte det här supersnygga retroklistermärket till Fabians iPhone, än så länge har han något slags ödleskinn, men hoppas på att det kommer bytas till den här snarast!

Jag rekommenderar verkligen Stickerware. Dom har gratis frakt. Köp här!

Rensar ut lite mer! Superfina diktafoner och några skor på Tradera.

Check it out…

Bollywood gör alltid allting mycket bättre. Här är Beatles i bollywoodtappning… lovely.

Tack för tipset Nasim! :*

Ok. Wow.

Kolla Johan Wiks hemsida för att se trailern för Machina, som är en utställning på galler Mejan till den 19 januari.
Se den i sin helhet och få hopp om svensk konst.

Nu!

eller Please kill your darlings Alexander Mörk-Eidem.

Just kidding. Men ändå. Bara för att föreställning är bra behöver den inte dra så fruktansvärt mycket ut på tiden!

Men vilken comeback!! Efter 4 år är Djungelboken tillbaka till Stadsteatern. Och den behövs.
Den är jävligt bra på många sätt. Den fegar inte ur för att ta fight mot den ökade rasismen. Phao till makten shalalala! Uppsättningen är rolig och underfundig, och ger unga och barn (och några vuxna)  referenser från dagens populärkultur för en gångs skull.
Och otroligt välspelad såklart. Dom två nya skådisarna, Peter Gardiner och Lennart Jähkel som joinat gänget gör en inte heller besviken.
Däremot gör det här mig besviken:

1. Var fan är kvinnorna i djungelboken? Det måste väl ändå finnas några fler? Och här är Kah en kvinna och inte mindre farlig för det men farlig med hjälp av sin sexualitet. She is a snake for fucks sake. C’mon. Förresten fantastiskt spelad av Frida Westerdahl!!

2. Som jag nämnde tidigare det finns massor av små darlings att killa. Det behöver inte vara hela scener som ska bort, bara ansa inom scenerna. Karamellen är godare om vi fortfarande längtar efter mer!

3. En sista och ganska viktigt detalj, detta är något som är lätt hänt i sådana här stora produktioner. Mowgli blir anonym, och vi bryr oss inte så mycket om vår huvudkaraktär, i djungeln av roliga och udda karaktärer så blir han bortglömd. Och detta kan åtgärdas ganska lätt genom att ge honom aktioner. Ett perfekt exempel är slutet:

Istället för att Shere Kahn slår eldpinnen ur hans hand. Så borde han ha själv lagt ner pinnen och sagt till Shere Khan, jag ska slåss mot dig. Så han inte bara blir utsatt för sitt öde utan också tar tag i sitt öde. Aktioner gör att vi gillar karaktärer!

Okey, noff bitchin. Detta var ändock ett mycket gott stycke teater! Gå och se!!
Biljetter går att köpa här.

ps. Älskar Tabaqui, Noppe och Joppe!!

och så måste dansarna få en shoutout! Giraffen och strutsen strutsen strutsen!

Hmm. Det här var svårt, oftast känner jag på ett visst sätt och väldigt starkt. Men det är märkligt med den här föreställningen, något är inte fullständigt. Jag tror det är texten. Eller regin.
Men det är bra och jag gillar verkligen sättet och scenografin, kostymen och skådespelarna. Men… ja, för mig blev det inte hundra. Den känns som att energin i pjäsen inte är fullständig för att lyfta den hela vägen.
Sen hade den guldkornsmoments, och några för jävligt jobbiga (bara tortyrrelaterade) moments.
Jag trodde först jag behövde smälta den, men fortfarande lite tveksam. Till texten. Eller regi. Kan inte riktigt besluta mig.

Men absolut sevärd!!!! Go see! Och Dramalabbet som den spelas på är bara en sådan magisk teaterplats. I love it!

Scenföreställning om kön och identitet.

Ja! Tack! Mera! Det här var så jävla bra, så sjukt så tvistat. Så märkligt hur så små skärvor av olika människor berättelser skapar det här otroligt vackra kollaget. Ett tag trodde jag att teatersverige hade ett sjukt dåligt år, men det här var ett skönt avbrott från all hjärndödhet jag utsatts för på sistone. Jag hoppas att alla skolor i närheten tar dit sina elever !

Med andra ord, den här föreställningen rekommenderar jag varmt. Och betoning på varmt för det kan verka jobbigt att förflytta sig hela vägen till Skärholmen i dessa kalla tider men föreställningen kommer värma hela vägen hem. (har svårt att uttrycka mig gott om saker utan att verka ostig)

Dom fabulösa skådisarna var:  Mattias Brunn, Jan Coster, Cilla Jelf och Peter Lorentzon.
Den spelas bara i en vecka till så se till att åka dit och kolla!! Biljetter går att boka på Stadsteaterns hemsida.

Ps. Jag kan min del av koreografin när kan man få dansa den med skådisarna?