Here we go again. Trettondagsafton? Seriöst!? Finns det verkligen inget bättre? Och om det är så att det här är det absolut bästa Stadsteatern kan komma på, finns det då ingen i hela huset som under någon av dom många processer en pjäs går igenom innan den kommer upp på scen (urval, regi, dramaturg) som tänker att den här pjäsen MÅSTE moderniseras???????!?!? Den här pjäsen håller inte!??!?!?! DEN HÄR PJÄSEN ÄR SKRIVEN PÅ 1600 TALET!??!?!
Det roliga är att jag på riktigt inte ens blev provocerad den här gången. Pjäsen flöt på, skådisarna var bra. Pia Johansson var sjukt fantastiskt brilliant, men tror knappast det beror på regi eller uppsättningen i sig. Jag blev uttråkad, men inte arg.
Jag är bara helt och hållet oförstående och förstummad inför det faktum att det inte finns någon som helst tillstympelse (inte en felskrivning) till att TÄNKA innan en pjäs sätts upp.
Och såklart, är det spännande att se vad kritikerna tycker om detta… mästerverk.
Det var andra gången jag såg Helena Thornqvist i Stalins skitiga näsduk, och föreställningen känns så nära. Det här är ett perfekt exempel på hur teater kan lösa upp vår verklighet och placera oss på ett helt annat ställe, på riktigt. Inte en enda gång under föreställningen tänker jag på något annat och jag har ändå ADHD så det är en fantastisk bedrift.
Historien är så gripande och så hemsk och så jävla bra och jag blir så glad att den finns och spelas. Det är en berättarteater till minne av de miljontals människor som föll offer för Stalins grymhet. De miljontals människor som i skolböckerna nämns som ”dom som dog av missväxt”. Det har skett något förfärligt i historien och det känns som att vi aldrig fått veta vad som hänt, på riktigt. Och det är det som Helena Thornqvist berättar i föreställningen, på ett fantastiskt/vackert/personligt sätt.
Jag vill svära och gråta när jag ser den. Jag älskar verkligen den här föreställningen.
På Forum för levande historia (som förresten också rekomenderas starkt!) finns mer info.
Jag hoppas att alla skolor köper in det här! Det är viktigt och det är så jävla bra!
Amir Chamdin borde vara en god medborgare och fortsätta regissera musikvideos, där olika artister kan medverka hur dom vill.
Här hade behövts en skådespelare. Här hade behövts lite dramatik. När Cornelis verkade helt galen, fick vi bara se en mysgubbe. Inte ens när han skulle vara ett svartsjukt as kunde han visa något. Mysgubbe frågar ut sin fru om deras barn tillhör en annan man.
Mysgubbe knarkar hårt.
Äsh päsh. save your moneys helt enkelt och lyssna på lite Cornelis musik så får ni en bättre bild av människan. För det där var en sjukt intetsägande film.
Den var inte ens så snygg som det stått i tidningarna. bläh.
Hittade den här fina dockan i källaren. Med skridskor och allt! Men allt i källaren ska bort är det sagt och även den här fina tjejen. Så tradera är det som gäller!
Scott Pilgrim vs the world är en av dom bästa filmerna jag sett på länge. Den var så vacker, så rolig, så snygg, så retro, jag skulle kuna fortsätta! Se den på bio tycker jag. Det är en perfekt film för bio, för alla som älskar videospel, för alla som älskar musik och film i allmänhet. Jag älskar att se en film som man VET kommer bli kult. Loved it!!
Yeay!! Alla som älskar Napoleon Dynamite kommer älska den här filmen. Den är snygg, väldigt retro och sjukt obekväm genom hela filmen. Det är något sjukt pinsamt med skådisarna och situationerna som gör det väldigt fascinerande! Gå och se, men den verkar tyvärr inte komma på bio i Sverige så… gå och hyr!
Tydligen så var det en sjukt bra föreställning – my bad.
”Vad kunde vara vackrare än att kröna Stadsteaterns halvsekeljubileum med ett av de finaste och mest profetiska diktverken vi över huvud taget kan skryta med i det här landet?” /Expressen
”Man vill gå ut och kyssa lövhögarna efteråt” /Expressen
”Oerhört suggestivt” /Kulturnytt SR
”En otroligt häftig scenografi” /Kulturnytt SR
”Magnifik rymdfärd mot teaterhimlen” /Nummer
Sjukt. Undrar vad en kritiker får för att sälja sin själ till stadsteatern?
Var och tittade på Aniara igår och är VÄLDIGT nyfiken på recensioner och publikresponsen som kommer…
Aniara tycker jag är en fantastisk bra pjäs, men den är mycket och väldigt fragmentarisk och kräver kanske därför stark regi och en ordentligt vision. Jag tycker föreställningen börjar så otroligt bra, och scenografin är inget nyskapande men det är så sjukt fint! Och det sätter en stämning som man ser sen ser till att förlora först gradvist och sen helt och hållet. Helen Sjöholm är FANTASTISK både skådespelarmässigt och sångmässigt och det är hennes vackra stämma som får mig att sitta kvar på min plats och inte dra hem i pausen för att titta på någon random serie på teve istället.
Detta är en sådan bra pjäs, så bra förutsättningar, så vackert och sorgligt det skulle kunna vara. Den är skriven på 50-talet om hur vi förstör vår värld, om 8000 människor på ett skepp vilse i rymden. MEN inget fäster, man känner inte för karaktärerna, för ingen har jobbat på manuset, ingen har sagt att skådisarna ska våga mer, vara på riktigt och inte så teatrala. (Dan Ekborg får ändå en shoutout här, han gav humor och nyans till sin text but then again, det kanske bara var han som fick chansen)
Texten är redan teatral, behöver inte mer av det i spelet. Det är 23 skådisar på scen, och typ 6 musiker… Det är ett gyllene tillfälle att inte fega ur som regissör.
Jag tycker den är för lång och inte bearbetad nog. Tycker att dom borde varvat skådisar med dansare. Tycker första akten kunde vara mycket kortare. Tycker det är konstigt att exakt ALLA kvinnor på scen hade kjol. Tycker tycker tycker att jag ska få regissera Aniara nästa gång det är jubileum. Då fan.
Helen Sjöholm var också sjukt lik Plupp i sin stil. Var detta medvetet?
Köp biljetter här på Stockholm Stadsteaters hemsida.
Hittade en otroligt fin liten webshop och så har dom en superfin blogg också!
LaNinja heter den, och dom gör fantastiskt vackra smycken med vintagefeel. Det är lite pricey för min del : (
Men är man rik tycker jag lätt att det är värt det, dom är unika och har sjukt söta namn : ) Däremot finns det många fina grejer i örhängesavdelningen som är precis lagom prismässigt!
På deras blogg finns massor med vackra bilder och en helt underbar chihuahua! Jag är såld!
Stockholms Stadsteater Trettondagsafton
Stalins skitiga näsduk – Forum för levande historia
Cornelis
Supersöt gammal docka!
Le filmtips – Scott Pilgrim vs the world
This is my song!
Le filmtips, Gentlemen Broncos
Aniara på Stockholms Stadsteater
Le blogg tips + shop = LaNinja
