För oss som älskar 80- och 90-talet!

Var och tittade på Aniara igår och är VÄLDIGT nyfiken på recensioner och publikresponsen som kommer…

Aniara tycker jag är en fantastisk bra pjäs, men den är mycket och väldigt fragmentarisk och kräver kanske därför stark regi och en ordentligt vision. Jag tycker föreställningen börjar så otroligt bra, och scenografin är inget nyskapande men det är så sjukt fint! Och det sätter en stämning som man ser sen ser till att förlora först gradvist och sen helt och hållet.
Helen Sjöholm är FANTASTISK både skådespelarmässigt och sångmässigt och det är hennes vackra stämma som får mig att sitta kvar på min plats och inte dra hem i pausen för att titta på någon random serie på teve istället.

Detta är en sådan bra pjäs, så bra förutsättningar, så vackert och sorgligt det skulle kunna vara. Den är skriven på 50-talet om hur vi förstör vår värld, om 8000 människor på ett skepp vilse i rymden. MEN inget fäster, man känner inte för karaktärerna, för ingen har jobbat på manuset, ingen har sagt att skådisarna ska våga mer, vara på riktigt och inte så teatrala. (Dan Ekborg får ändå en shoutout här, han gav humor och nyans till sin text but then again, det kanske bara var han som fick chansen)
Texten är redan teatral, behöver inte mer av det i spelet. Det är 23 skådisar på scen, och typ 6 musiker… Det är ett gyllene tillfälle att inte fega ur som regissör.
Jag tycker den är för lång och inte bearbetad nog. Tycker att dom borde varvat skådisar med dansare. Tycker första akten kunde vara mycket kortare. Tycker det är konstigt att exakt ALLA kvinnor på scen hade kjol. Tycker tycker tycker att jag ska få regissera Aniara nästa gång det är jubileum. Då fan.

Helen Sjöholm var också sjukt lik Plupp i sin stil. Var detta medvetet?

Köp biljetter här på Stockholm Stadsteaters hemsida.

Fotograf: Nadja Hallström

{ 0 comments }

Taggar: Aniara • Dan Ekborg • Helen Sjöholm • Plupp • Stockholms Stadsteater • Teater